Varje språk som ger mig frihet att uttrycka mig mot orättvisan är mitt hjärtas språk.

Jila Mossaed kom till Hagfors i Värmland från metropolen Teheran, Iran, 1986. Idag sitter Jila Mossaed i Svenska Akademien på stol nr 15.

Med den första boken på svenska Månen och den eviga kon (1997) möttes den persiska litteraturtraditionen, med dess bildspråk och referenser, motiven ur poetens svenska vardag. Mellan den första och den senaste diktsamlingen Vad jag saknades här (2018), utkom samlingstrilogin Varje natt kysser jag markens fötter (2009), Ett ljud som bara jag kan (2012) och Jag föder rådjuret (2015).

Romanen Īshtār (1995) är en värmländsk kärlekshistoria med dubbla tidsperspektiv och magiska inslag.

Ett återkommande tema i Jila Mossaeds poesi är exilen, också på en rent språklig nivå. Centralt är likaså kampen mot orättvisa och censur.

Hösten 2018 sattes Jila Mossaeds och Rebecca Örtmans pjäs Upprorets poet upp på Göteborgs stadsteater. Pjäsen som också finns i bokform, handlar om den iranska poeten och filmskaparen Forough Farrokhzads liv och poesi.